En morgon stod hon bara där: januari

Författare: Per Nilsson

Pim-Pim, en helt vanlig pojke med ett ovanligt namn, bor i en vanlig svensk stad och går i en vanlig skola. Han har kompisar, tränar fotboll och bor med sin pappa på helgerna. Men så händer det Pim-Pim något ovanligt. Det är en flicka. Hon dyker upp en morgon på skolgården. Hon kallar sig Extra. Och Pim-Pim vet att det är något särksilt med den där flickan, han kan bara inte fatta vad. Och fast än han vill sluta tänka på henne, kan han inte. Vad är hon?

Som läsare blir man lika nyfiken som Pim-Pim. Man vill bara veta, förstå. Men Per Nillson drar ut på spänningen, han låter oss inte veta. Inte ens i vilken typ av universum boken utspelar sig får vi veta. Pim-Pim funderar på om Extra kan vara en vampyr "...det är vanligt med vampyrer nu för tiden" funderar han. Va? tänker jag, är det en sån bok jag läser? Fantasy? Men sedan avfärdar Pim-Pim sig själv: det finns ju inga vampyrer. Och det är inte fantasy jag läser. Men vad är det då? Nilsson låter mig inte veta, lika lite som Pim-Pim får veta vad det är med Extra som gör att han inte kan släppa tanken på henne.

Extra börjar i Pim-Pims klass, hon blir kompis med alla, alla gillar henne. Men hon ljuger, Pim-Pim förstår att hon berättar saker som inte är sant. Och inte förrän på sista sidan får vi och Pim-Pim veta.

Boken om Pim-Pim och Extra är den första i en tänkt serie.