Laura Brown bor i London med sina föräldrar och sin storasyster. Hon spelar i ett hardcoreband och lever ett rätt normalt liv. Ända tills ransoneringen införs.
Storbritanniens regering beslutar att landet ska bli först i Europa och i hela världen med att minska sina koldioxidutsläpp radikalt genom att införa ransonering för befolkningen. Målet är att koldioxid-användningen ska minska med 60 %.
Varje invånare får ett antal poäng, som registreras på ett kort, och när poängen tar slut kan man inte längre göra saker eller använda saker som kräver koldioxid. Laura upptäcker snart att ransoneringen förändrar hela tillvaron. Hon tvingas välja mellan att ladda mobilen och ta en varm dusch. TV ransoneras till någon timme om dagen. Värmen sänks överallt så det är ständigt kallt. Varje gång man köper något måste man dra sitt kort och koldioxidpoängen räknas snabbt ned.
I början är problemen vardagliga och mer störande än allvarliga, men det dröjer inte många månader innan situationen börjar urarta. Extrema väderfenomen i kombination med brist på el, rent vatten, värme, ständiga upplopp och plundringar gör att London förvandlas till en krigszon. Små problem som vem som gillar vem och vad den eller den sagt till den eller den blir helt oväsentliga. Innan året är slut handlar det om ren överlevnad.
Det jag tyckte var fascinerande med den här boken var att den utvecklades till en ren katastrofroman väldigt snabbt. Spännande men också rätt läskigt att tänka sig att det inte är speciellt osannolikt det boken beskriver... Kan säkert användas för att diskutera miljöpåverkan och hållbar utveckling i år åtta eller nio. Dagboksformatet är lättläst och det lättas upp ytterligare med "verkliga" fotografier, tidningsurklipp, läxuppgifter o.dyl. insprängda i texten, vilket också naturligtvis stärker illusionen av att det är en verklig händelse som beskrivs. (Fast från framtiden då...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar