Miles samlar på berömda människors sista ord. Till exempel Henrik Ibsen. Han hade varit sjuk ett tag och sköterskan sa till honom: ”Ni ser ut att må bättre i dag.” Ibsen tittade på henne och sa: ”Tvärtom.”. Och sedan dog han.
Efter en trist skolgång på junior high, med få vänner och många ovänner, bestämmer sig Miles för att lämna Florida och flytta till en internatskola i Alabama för att gå på high school. Han citerar poeten Francois Rabelais sista ord: ”Jag går att söka ett Stort Kanske.”. Han menar att oddsen för att ett Stort Kanske ska inträffa i hans liv i Florida är lika med noll och att Alabama har en helt annan potential.
Väl på plats får han dela rum med Översten, som lever för att göra livet surt för alla rikemansbarn, snobbarna, som går på skolan. Översten presenterar honom i sin tur för Alaska. Alaska är utan jämförelse den sexigaste tjej Miles någonsin träffat och han blir blixtförälskad. Alaska är rolig, vacker, stundtals deprimerad och rätt svår att förstå sig på. Hon lever också efter någons sista ord, den sydamerikanska frihetskämpen Simon Bolivars: ”Hur ska jag ta mig ur den här labyrinten?”. För Alaska är tillvaron som en labyrint och hon vet inte hur hon ska komma ur den.
Miles, Översten, Alaska och den japanske utbytesstudenten Takumi spenderar dagarna på internatskolan med att tjuvröka, smussla med alkohol, plugga och bryta mot ett gäng av skolans regler. Dessutom för de en ständig kamp mot snobbarna, som börjar terminen med att tejpa Miles från topp till tå och slänga honom i sjön så han nästan drunknar. Och Alaska kämpar för att hitta ut ur sin egen labyrint samtidigt som Miles hoppas att hon ska vara hans Stora Kanske.
Vacker, rolig, sorglig och intellektuell. För tänkande elever i år åtta och uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar