onsdag 16 mars 2016

Odjuret vaknar

Författare: Ola Lindholm
Illustratör: Jonas Åkerlund

Ibland händer det att en kändis, eller en författare som tidigare bara skrivit böcker för vuxna, bestämmer sig för att skriva en barnbok. Då händer vanligtvis två saker. Det första är att det blir en massa tv-morgonsoffor och reportage och artiklar i riksmorgontidningar. Något som sällan händer de troget knegande barnboksförfattare som ständigt toppar bibliotekens utlåningsstatistik. Det andra är att det inte blir speciellt bra.Vem minns till exempel Sulky och Bebbe regerar okej som något annat är ett plågsamt felköp med noll utlån? Och vem kommer att läsa Singers melodi om två år?

Men det finns så klart undantag. Till exempel Kristina Ohlsson. Eller Ola Lindholm.

I en prolog får vi höra hur Andys mamma och pappa dör i en bilolycka och han hamnar i ett kärlekslöst familjehem. Andy bor i en källarskrubb och drömmer om sina föräldrar. Men en kväll har han fått nog, han bestämmer sig för att rymma. Den natten drömmer han den värsta mardrömmen av alla. En mardröm så verklig att Andy vaknar skrikande och genast ger sig av.

Så småningom blir Andy upplockad av Isabell och hennes Papi. De är drömfångare i nittonde och tjugonde generationen och de behöver Andys hjälp. Han förstår inte varför och litar inte alls på dem men till slut följer han med dem till deras ö där de bor med alla tusentals drömdjur de fångat. Där finns paddofanten, spindelhunden och tusenfotningsormens Seripa. Alla är de djur som barn drömt fram, men som inte kan vara kvar i den vanliga världen eftersom vanligt folk skulle skada dem. Men där finns också mardrömsdjuren. De är instängda i en grotta med tjocka murar för att de inte ska kunna ta sig tillbaka in i barns drömmar. Det allra läskigaste mardrömsdjuret går dock fortfarande på fri fot, det som Andy drömde fram den där sista natten i källaren.

Så klart finns vissa schabloner på plats: en föräldralös pojke som visar sig vara utvald, flankerad av en flicka som egentligen är lite bättre än han. Men samtidigt är det både fantasifullt och innerligt berättat. Hur Andy ständigt längtar efter sina föräldrar och möter dem i nattens sömn och känner dem i vinden om dagen. Hur Andy ibland tvivlar på sig själv och ibland är fylld av friskt mod. Jonas Åkerlunds dova illustrationer som är både grovhuggna och finkänsliga höjer berättelsen ett par snäpp. Eftersom berättelsen slutar mer eller mindre mitt i äventyret är det garanterat att en fortsättning följer.

Bonnier Carlsen, 171 sidor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar