söndag 12 juni 2016

Den jag var

 Författare: Meg Rosoff

Huvudpersonen har mer eller mindre med flit blivit relegerad från den ena skolan efter den andra. Sista utvägen, sista anhalten är internatpojkskolan St Osvald som ligger ensligt vid en kuststräcka i England drabbad av översvämningar och erosion. En dag under en löptur på led med de andra pojkarna sackar han efter och sätter sig ner för att vila. Plötslig är det någon som frågar: "Vad gör du här?" Det visar sig vara en pojke, Finn, som lever ensam i en av fiskekojorna längs stranden på en halvö som skärs av från fastlandet vid högvatten. Finn lever utanför systemet, han har inte blivit registrerad av myndigheterna vid födseln och har vuxit upp med sim mormor. När mormodern dog lämnades han själv. Finn lever på fiske, han äter en del av det han får upp och säljer annat på marknaden där han också jobbar med handräckning och får in lite pengar. Skola klarar han sig utan, han läser ur de böcker som finns i fiskeboden och verkar bättre orienterad i världen och historien än någonsin bokens huvudperson. Huvudpersonen, som också är jagberättare, blir djupt fascinerad av naturbarnet Finn, hans smidiga rörelse, hans kunskaper om havet, hans förmåga att klara sig själv i världen. Finn är allt han inte är. Han gör allt för att uppsöka Finn så ofta som möjligt, något som är helt förbjudet enligt de stränga skolreglerna. Men de två pojkarnas vänskap bygger på ojämlik och osäker grund, den hotas av både osanningar, naturens krafter och samhällets normer. När slutet kommer blir det i form av en katastrof.

Jag läser och väntar på att det ska bli fantastiskt. Det är ju trots allt ALMA-vinnaren Meg Rosoff och jag tyckte verkligen om Älgbarnet som är det enda övriga jag läst av henne. Men det kommer liksom inte. Jag blir irriterad snarare än fascinerad av internatskolemiljön och Rosoffs sätt att lägga berättelsen i munnen på den åldrade huvudpersonen som en återberättelse lyckas så väl att jag finner historian lite träig och tråkig, som en livstrött och uppgiven gammal man.

Gilla böcker, 190 sidor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar