Mira bor granne med Martin och de har känt varandra sedan förskolan. De leker så ofta de kan, gärna i skogen där de har en hemlig koja. I skolan låtsas de inte som om de känner varandra så väl. Känslorna mellan dem har förändrats, Mira är kär i Martin och det är fler som är det. Därför har Mira bestämt sig för att inte berätta något om det, för att det inte ska bli jobbigt.
I skolan är Mira istället med Ina som hon egentligen inte tycker så jättemycket om. Men Ina frågar hela tiden om de ska vara och hon blir lätt sur. Då blir Mira tyst. Nu frågar Rocky, André och Martin om Mira vill vara med i deras band. Mira vill så kärna att hon bli helt tyst igen. Och dessutom har hon ju inget instrument och hon och hennes mamma har inte så mycket pengar att det går att köpa ett bara så där.
Miras som ditintills har haft ett liv som varit ganska vanligt och enkelt, genomgår i den här boken sin första stora kris, samtidigt som hon upplever sin första stora kärlek. Det är vardagligt berättat utan att på något vis förringa de stora känslorna i det lilla livet.
Jag var inte så värst förtjust i Här vill inte hundar bo, som riktade sig till en lite yngre målgrupp. Med den här boken gör att Anna Ehring en finfin mellanålderscomback efter succén med Drakhärtaböckerna. Den är utmärkt både som egen läsning och högläsning på mellanstadiet.
Bonnier Carlsen, 135 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar