Albin är en sån som kan vifta och ropa hur mycket som helst "jag är fri" på fotbollsträningen. Han blir ändå aldrig passad. I skolan är det få som hälsar på honom och de flesta har glömt vad han heter. "Stå på dig, annars gör någon annan det" säger hans pappa. Albin har mycket svårt att leva upp till omvärldens krav och känner att enda gången han verkligen kan vara sig själv och slappna av är när han besöker sin dementa mormor som ligger döende på sjukhuset.
Men så händer något som förändrar Albins liv helt. Efter en friluftsdag med orientering i skogen kommer han ifrån sin grupp och blir kvarglömd en fasansfull åskvädersnatt. När han återfinns av Missing people på morgonen har han inte ätit någon utom en handfull sura bär och han är våt och nedkyld. Och trots att han har kramper i magen av de där bären och ett stort svidande skrapsår på ryggen, har han sällan mått bättre än när han kommer till skolan nästa dag. För plötsligt så syns han. Tidningarna vill prata med honom, fröken och rektor ömmar om honom och folk hälsar, vill sitta med honom i matsalen och vara med honom efter skolan. Det är underbara dagar. Albin är en annan, populär Albin.
Men ungefär samtidigt med att såren läker och magkramperna avtar försvinner effekten av hans plötsliga kändisskap. Vad var det som hände, undrar Albin, och drar strax slutsatsen att det var bären som gav honom den hemliga kraften att synas och stå på sig. Han smiter ut i natten, beger sig tillbaka till skogen för att hitta busken med de magiska bären och återkommer till skolan på morgonen med nya magkramper, men också med förnyat självförtroende. Sedan blir Albins liv pendling mellan nattliga cykelturer efter de magiska bären i skogen, allt svårare magkramper, men med den nya härliga kraften de ger honom, att våga stå upp för det han tror på. Men det blir också ganska rörigt. För vad är det egentligen han tror på? Och vem är han? Den nya kaxiga Albin eller den Albin som älskar att sitta på farmors sängkant och lyssna på hennes historier? Den Albin som hatar att spela fotboll eller den Albin som tackar tufft och gör pappa glad?
Den här boken kan passa för duktiga läsare redan i i tvåan - trean och hela mellanstadiet.
Rabén & Sjögren, 223 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar