tisdag 18 april 2017

Tappa greppet

Författare: Katarina Bredow

Hampus befinner sig i fritt fall. Möjligen är allt förstört och allt han trodde sig veta om livet är satt ur spel. Först är det han och Victoria. De är bästisar sedan alltid, men på senare tid har något förändrats för Hampus. Han känner mer än vänskap, drömmer om att få vara Victorias på ett hel annat sätt. Och trots att han fattade att han riskerade allt han har med Victoria så slank något ur honom på dramalektionen (det är Vincent och hans "ärlighets-övningar"som vi kunde läsa om i Släppa taget) som alla lätt kunde tolka och förstå. Hampus är kär i Victoria. Sen är det hans pappa som beter sig konstigt. Plötsligt befinner han sig hemma hon Hampus mamma, de som äntligen skilde sig efter åratals bråkande och pappa bor ju med Mirja nu. Och båda ljuger. Vad är det som händer egentligen? Dessutom: vem ska han prata om allt det här med nu när han inte längre har Victoria? Det är ju de som pratar om allt.

Det var lite för länge sedan jag läste Släppa taget och jag hade till en början lite svårt att reda ut de olika karaktärerna, Bredow slänger oss rätt in i sammanhanget och litar på att vi har läst den första boken innan, vilket jag också rekommenderar för svagare läsare. Annars så klarnar det ju efter hand om man bara håller i ett tag.

Det här är en bok om kärlek och grubbel och lite sex med en kille i huvudrollen, vilket inte är så himla vanligt, därför är den desto mer välkommen. Dessutom handlar det precis som i den förra boken om att hitta sig själv och sin egen väg. Hampus spelar ganska mycket datorspel och nu blir det något han  till viss del flyr in i för att slippa tänka på allt han inte kan reda ut i verkliga livet. Bredow skriver initierat (tror jag!! Mig skulle hon kunnat lura i nästan vad som helst när det gäller det) om spelvärlden och riktigt bra blir det när hon låter Hampus tänka kring och dra paralleller mellan sin spelarverklighet och sin skol- och familjeverklighet. Jag gillar också skarpt porträttet av Mirja, som är så långt ifrån schablonbilden av "ung styvmorsa" man kan tänka sig. I den här berättelsen blir hon den enda vuxna förebild Hampus har att hålla sig i. Som den tonåring han är distanserar han sig väldigt mycket från sina föräldrar och på grund av deras märkliga beteende blir det ännu värre nu.

Passar åk 6-9 tycker jag.

Rabén & Sjögren, 251 sidor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar